Sidastaden

Beijing ( Norra Huvudstaden ) fick sin egentliga betydelse först under 1400-talet när MIng-kejsaren Yong Le flyttade regeringssätet från Nanjing ( Södra Huvudstaden ) till Beijing, eller Beiping ( Norra freden ) som den först hette. Yong Lis plan följde de geomantiska principerna, vindarnas och vattnets lära. Harmonien mellan naturen och människan. Beijing ligger på en slätt med bergen i bakgrunden. Alla viktiga byggnader ligger med framsidan mot söder, till skydd mot YIN, och öppna mot YANG. Detta går igen även då Kineserna begraver sina döda, berget som skydd bakom och framför en sjö eller vattendrag. Staden är byggd som två spegelbilder, delad av en linje från norr till söder. Så t.ex har Ritan ( Solaltaret ) sin motsvarighet i Yuetan ( Månaltaret ).I söder finns således den yttre porten, Qianmen, och utanför Himmelska Fridens Torg ( Tiananmen ) med det sentida Maos mausleum.
I mitten ligger hjärtat av gamla Beijing, Draktronen, från vilken Himmelens son, härskare över den politiskamakten och förmedlare av ritualer mellan himlen och jorden, med ansiktet mot solen, styrde sitt enorma rike. Kejsartronen var centrum för den maretiella världen. Kejsartronen är innesluten i ett magnifikt palats, omgivet av höga purpurfärgade murar- Den Förbjudna Staden. Därutanför ligger den Kejserliga staden, som tidigare också var omgärdad av murar. En del av den kejserliga staden var den serie sjöar som nu bildar centrum för Beihaiparken, och sedan 1949 ligger regeringshögkvarteret ( den "nya" förbjudna staden ) vid dessa sjöar. Ihopträngda runt kejsarstaden låg den Inre Staden bestående av envåningshus. Här bodde ministrar och prinsar. I anslutning till Inre Staden låg söderut den Yttre Staden med sina små hus och trånga gränder, hutonger. Här var det liv och rörelse, varför även högt uppsatta män ibland kopplade av i denna del av staden, med sina restauranger, spelhålor och bordeller. En och annan förklädd prins syntes nog också där emellanåt.
Man måste betänka att dåtidens protokoll var mycket strängt, med många ämbetsuppgifter och ritualer både för de högt uppsatta men också för Kejsaren. Vi kan tänka oss att tidigt om morgonen när flärde vakten annonserades från Trumtornet ( Gulou ) skulle mandarinerna i Kejsarstaden lätta på siden förhänget vid sängen och göra sig beredda på morgon audiensen hos Kejsaren i Den Förbjudna Staden. Vi ser en eunuck som visar mandarinen sin rätta plats, efter rang, som knäböjande får sina instruktioner av Himmelens son, Kejsaren. Inne i Den Förbjudna Staden, omviven av höga murar och vallgrav, bestämdes livet av ritualer, regler och tabun. Staden var förbjuden för vanliga dödliga. Ända sedan 1421 och fram till 1911 har staden fungerat som Kejsarpalats, under Ming- och Qingdynastierna.Den siste Kejsaren, Pu Yi bodde kvar i palatset till mitten på 1920-talet. "Staden" har 9.999 rum och omfattar 72 hektar. Där bodde ca 8-10.000 personer, däribland 3.000 eunucker, tjänsteflickor och konkubiner. Konkubinerna var indelade i rang, och kunde avancera om de var Kejsaren behagliga eller födde honom en son. Många unga pojkar valde att kastrera sig för ett liv som eunuck i det kejserliga palatset. Det gav en säker försörjning men också visst inflytande och makt. Kejsarpalatset fick bara inehålla 9.999 rum för att inte konkurera med himlens 10.000 rum. Hela palatset kan delas in i Yttre hovet ( Waichao ) och Inre bostäderna ( Neiting ). Går man in genom Meridianporten kommer man till de yttre områdets tre stora hallar och borggårdar. Yttre Harmonins hall är den största och mest imponerande, och största byggnaden i palatset. Den innehåller den konstfullt utsmyckade gyllene draktronen, från vilken Kejsaren styrde över Mittens Rike. Dess borggård rymmer 90.000 åskådare och här hölls de största och viktigaste ceremonierna, såsom Nyår, installationen av ny Kejsare m m.
På andra sidan Yttre hovet, skilt från detta genom Himmelska renhetens port ( Qianqingmen ) ligger en labyrint av portar, dörrar. paviljonger, trädgårdar och palats, den Kejserliga familjens bostäder. Kejsaren var den enda riktiga mannen, d v s förutom eunucker, som hade tillträde dit. De tre bakre hallarna, Sanhougong, utgjorde kärnan. Senare flyttades det politiska centret till Himmelska renhetens palats med dess Sex östra och Sex västra palatsen. Här bodde de inflytelserika eunuckerna och konkubinerna som alla försökte påverka och intrigera för att skaffa sig makt och inflytande i riket. Det är inte svårt att föreställa sig vilka "operor" som utspelats här. Så ex vis råkade Kejsar Guang Xus favoritkonkubin, Pärlkonkubinen, i onåd hos den äregiriga änkekejsarinnan Ci Xi i augusti år 1900, varpå hon lindades in i en matta och kastades i den smala brunnen bakom Fredens och det långa livets palats, av några eunucker.
Himmelska fridens torg, världen största torg, fick sin nuvarande storlek under 1950-talet. Det omgärdas av dels Den föbjudna staden, Folkets stora hall där Folkkongressen samlas, Muséet för kinesisk historia och Muséet för kinesiska revolutionens historia. Torget rymmer numera dels en obelisk, Minnesmärket över nationens hjältar, dels Maos mausoleum. Det är dock osäkert huruvida det är Mao själv som ligger där, eller en plaskopia, då de sägs ha misslyckats lite med balsameringen.
Det ursprungliga Sommarpalatset, som ligger nordväst om Beijing, skapades av Kejsar Qianlong i mitten av 1700-talet. Det var en enorm anläggning med trädgårdskonst och arkitektur. Det förstördes nästan helt under andra opiumkriget av brittiska och franska trupper. Under senare delen av 1800-talet lät man restaurera palatset, och det fick sin nuvarande utformning under änkekejsarinnan Ci Xi. Med pengar, ursprungligen avsedda för flottan, renoverade hon palatset och lät bygga den Kultiverade harmonins trädgård eller Sommarpalaset som det kallas på kinesiska. Ci Xi var från början konkubin av tredje rangen men manövrerade sig själv upp på Draktronen efter Kejsarens död, och styrde hänsynslöst under 50 år i sin unge sons och en annan barnkejsares namn. Trädgårdarna domineras av berg och vatten. Kunmingsjön täcker 2/3 av hela området som är ca 30 kvadratkilometer. Området rymmer flera märkliga byggnader, Godhetens och långa livets sal,där Ci Xi brukade avnjuta teaterföreställningar med sin 384 man starka eunuckensemble, Långa korridoren ( 700 meterlång ) som sammanbinder en del av byggnaderna likt en utomhuspaviljong till en enhet. Den slutar vid Marmorbåten, där Ci Xi brukade dricka te.
Två gånger om året, vintersolståndet och femtonde dagen i första månaden, lämnade Kejsaren i en enorm procession, den västra porten i Den Förbjudna Staden. Åtföljd av ca 1.000 eunucker, ministrar och hovmän, bars Kejsaren till Himmelens tempel. Där utfördes de rituella cermonierna som tack för det årets skörd och för kommande skördar. I samband med dessa cermonier tillbringade Himmelens son natten före i Avhållsamhetens palats med fasta och celibat.
Det finns två saker som kännetecknar de flesta byggnader i traditionell kinesisk stil: trösklar 2 till 3 decimeter höga och breda samt pagodtaken. Trösklarna skulle skydda mot onda andar, ju högre tröskel ju bättre skydd. Även taken har delvis denna funktion. När de onda andarna satte sig på taket, åkte de utför de lutande taket, och fick en extra skjuts i och med att takfoten är böjd uppåt, som en hoppbacke. Praktiskt kommer även regnvattnet att hamna en bit från väggen. De djur som sitter på takfoten är också skyddvakter i olika utföranden. Taken består av laserat tegel, färgsatt efter ändamål. Bygg dock inte med gult tegel. Det är förbehållet Kejsaren.
En intressant detalj är att i många av palatsen fanns ett klot i taket. Man hade den föreställningen att när detta klot föll till golvet, eller när någon naturkatastrof inträffade, såson översvämmning, skyfall, blixt och dunder etc så var det ett tecken från himmlen att det var dax att ersätta den regerande dynastin. ( Kanske något för Göran Persson att ta efter ? ) Som framgår av en del bilder, var det ofta tre trappor upp till palatsen. Den mittre var endast avsedd för Kejsaren och fick icke besudlas av någon dödlig. De var dock inte några trappsteg i dessa trappor, då Kejsaren alltid bars i bärstol.
Talet tre går igen även i kinesisk religionskultur ( jmfr kristendomens treenighet ). Detta avspeglar sig i många byggnader i form av tre avsatser, pelare etc. eller som tre gånger tre d v s nio. Det illustreras av bilden.