En sida med naturhändelser på Kanada
Hittade larven på bilden vid huset. Hönsen tyckte den var för stor att äta, och verkade närmast rädda för den. Vi undrade vad det var för ett kryp, då vi inte hittade den i några böcker. Via TV:n kom svaret. Enligt den nu bortgångne Jan "mitt i naturen" Danielsson var det en noshornsbagge-larv. Vi har även hittat utvecklade noshornsbaggar. Kul typer!
Skillnaden mellan en liten "skogsmus" och en "liten skogsmus" är att den senare hoppar som en kängru. Den kan hoppa en halvmeter upp i luften. En mycket trevlig bekantskap.
I söndags (2004-01-25) hade en duvhök tagit sig in i vaktelgårdet genom ett hål i nättaket. Tyvärr kunde den inte ta sig ut, vilket resulterade i att den fastnade i nätet och omkom. Synd på så grann fågel. Med tanke på att den var 110 cm i vb och 54 cm lång får den anses vara fullvuxen. Dock hade den ungfågelns teckning på bröstet, d v s "längsrandig".
Fler bilder kommer !
Herr och fru Svan har varit och visat sina nya ungar (2008). De är nog bara 3-4 dagar gamla. Det förklarar varför herr Svan inte varit här på just 3-4 dagar. Än så länge har de unga inte prövat på bröd utan följer bara med när mamma och pappa äter. Ungarna har redan fått pröva på promenaden från stranden via gårdsplan ner till förstukvisten för att påkalla uppmärksamhet.
2009-03-23 Det bådar gott för framtiden, då våra svanar redan (minst två gånger) utfört sina kärleksritualer utanför vår strand. Vilket vi givetvis hoppas skall resultera i en ny kull till våren. Ritualen är ett skådespel som kanske inte alla har förmånen att få se. Först är det "simma runt varandra". Därefter slingra sina halsar runt varandra, både vänster och högerskruv ett antal gånger, därefter vidtager trampa vatten med kropp, hals och huvud i rak linje upp mot skyn. Detta måste vara mycket krävande då de i princip endast har fötterna i vattnet. Vid själva kärleksakten, som måste utföras i vatten, kliver hanen upp på honans rygg. Honan försvinner därvid helt och hållet under vattnet. Hanen sticker då och då ner huvudet under vattnet och slingrar halsen runt hennes hals.
Ibland får vi frågor om det är så bra att mata svanarna med bröd. Så jag tog upp frågan med Naturhistoriska museet. De tyckte frågan var obefogad, då vi redan själva hade svaret. Vi hade ju matat svanarna, både vuxna och ungar, i fyra år och ingen hade tagit någon skada. DET ÄR INGEN FARA MED ATT MATA SVANAR MED BRÖD!
2009-03-26. En liten flock (5 stycken) starar var på gräsmattan såväl onsdag som torsdag.
2009-04-08. Sädesärlan med fru har kommit till Kanada i dag.
2009-04-13. I dag inträffade något tragiskt. När vi skulle vittja näten i morse i kjolfickan hade en gråsälskut fastnat i näten och drunknat. Den vägde c:a 16 kg. Det måste således vara en årskut, född under vintern.
Jaha så ligger fru Svan och ruvar igen, så nu är det bara herr Svan som kommer och äter c:a 3 gånger om dagen.
I dag, 2009-05-28 kom familjen Svan och visade upp årets sjulingar. De såg pigga och välskapta ut men tog bara några smulor bröd medan mamma och pappa lät sig väl smaka av både Lingongrova och formfranska. De torde vara högst en vecka gamla. Dom rymdes gott och väl på mamma svans rygg. Dom har haft sitt bo på lilla skäret närmast Sumpholmen (minsta Ersholmen). Skall bli intressant att följa dem och se hur många som hänger med till hösten. Hade besök för någon vecka sedan av en av fjolårets ungar. En hona (?). Hon var nästan helt utfärgad sånär som på näbben som inte var helt gul/röd ännu. Här följer några bilder tagna i all hast av årets familj. Fler bilder lär följa framgent. De fem ungarna från förra året som överlevde (2 hanar och 3 honor tror jag ) var på besök i veckan. Det var dock endast en som vågade sig att äta ur handen. De håller till runt Salholmen.
Hörde på mitt i naturen att det inte är alla svanpar som håller ihop hela livet. Medellängden på förhållandet var 3,5 år. Från att ha varit sällsynt i början på förra seklet är svanen i dag en rätt allmän fågel i hela landet.
Nu är det bara 4 svanungar kvar av sju. Två försvann förra veckan och en försvann härom dagen. Trist! Det kan vara havsörnen eller duvhöken. Duvhöken brukar fara omkring Sumpholmen lagom till fågelungarna kläcks.
Har haft en korp här under fyra dagar. Det är antingen en unge eller så är den skadad alt. tillfälligt sinnesförvirrad. Den går helt ogenerat runt på gräsmattan och plockar småkryp går bland hönsen och upp på trappen trots att jag sitter några meter ifrån. Har aldrig varit så nära en vild korp. De är rätt "mäktiga" fåglar med en näbb som man bör vara försiktig med. Dom är ju ena riktiga rovdjur när det vill sig. Förutom ägg och fågelungar ger de sig även på rådjurskid. De senaste dagarna verkar den ha flyttat till utkanten av tomten beroende på att vår lillkatt (Lillasyster) idogt försökte att leka med den. Nu blev den inte speciellt rädd, katten var mera rädd för korpen, men den blev lite irriterad när den inte fick leta mat i fred. När man ser den på nära håll inser man hur stora den är.
De 4 svanungarna kommer inom några dagar att bli bara 3. Den minsta blir bara svagare och svagare. Även fast jag försöker mata den separat, kommer de andra och tar maten för den och biter den i halsen. Den har nu svårt att gå på land också. Vet inte om man skall förkorta lidandet? Har svårt för sådant även om det ibland är humanare. Man ser också att även föräldrarna försöker mota bort den. Det är Darwins fel! Den 18 september var det bara 3 ungar. Var runt och försökte hitta den fjärde för att se till så den inte låg och led men jag kunde inte hitta den.
I dag så kom en mycket sällsynt gäst på besök. Jag trodde först att det var en ekorre som skatorna försökte jaga bort men det visade sig att det var en skogsmård. Första gången som jag ser en sådan i vilt tillstånd Påminner om en mink men dubbelt så stor. Till skillnad från minken är det en mycket god klättrare och kan hoppa flera meter mellan träden. Tyvärr var jag tvungen att avliva den då den annars skulle ha gjort slut på både höns, ankor och vaktlar i ett nafs.
