Haveri med flygplan J34 Hunter på Muskö 1957. 

Här följer en liten historia om ett tragiskt haveri inom svenska flygvapnet på 1950-talet som har en viss anknytning till Muskö och Kanada.

 En aprildag 1957 skulle en övning i sluten instrumentflygning och pejllandning genomföras med Hawker Hunter. Övningen skulle genomföras av rotechefen som flög först. Flyghjälmar med visir hade ännu inte införts utan piloten hade skärmade glasögon varvid han ser instrumenten men inget utanför flygplanet. Under anflygning från sydväst mot F18 i Tullinge så drabbades rotetvåan som ligger c:a 100 meter snett bakom, av motorbortfall. 

Bränslet förs normalt från tankarna via en flödesfördelare till motorn. När piloten ser på bränslemätarna att tankarna töms olika, s.k. snedtömmning, skall, vid ett visst värde, tankpumpen i tanken med minst bränsle, stängas av. När tankarna nått samma nivå skall pumpen startas igen. Om detta inte sker kan motorn stanna. Man har inte kunnat fastställa vad som skett i detta fall. Normalt görs ett försök till återstart vilket man inte kunnat fastställa om så skett. Man skall hålla i minnet att allt detta sker i en hastighet av 400 - 500 km/h och med planets dåliga glidtal så sjunker planet relativt fort. 

Man konstaterade att piloten inte hade fällt huven innan katapulten initierades. Detta i sig behöver inte vara katastrofalt då stolsryggen är högre än piloten och de skjuts ut tillsammans. Däremot så kunde man konstatera vid kontroll efteråt att utlösningsmekanismen skadats vilket innebar att separationen från stolen fördröjdes och därmed också den efterföljande automatiken, utdragsskärmen, bromsskärmen och huvudskärmen. Man kunde således konstatera att piloten separerats från stolen först vid nedslaget eller straxt innan och att endast en liten del av skärmsystemet hade utvecklats normalt.

Efter motorstoppet hade piloten girat från 300 grader till 80 grader för att hamna över Muskö vid uthoppet. Piloten tog mark vid Hytta träsk. Planet tog mark i den del av Kanada som gränsar till Hyttan.

Hade utskjutningen med katapultstolen skett normalt hade förloppet varit följande. För att stabilisera ekipaget i luften vecklas en liten fallskärm ut som ger stolen ett upprätt läge. Därefter skall piloten frigöras från stolen och pilotens första bromskärm utvecklas. Nästa steg, beroende på hastighet, höjd etc. är en mellanskärm för att minska hastigheten ytterligare innan huvudskärmen utvecklas. Huvudskärmen utvecklas först på c:a 3000 meters höjd. På högre höjd måste piloten ha syrgas inom några minuter (även om det i selen finns en liten syrgastub för nödsituationer). På högre höjd ger också den ringa lufttätheten för hög sjunkhastighet. (Ovanstående beskrivning avser J35 men överensstämmer i princip även med J34) 

Senare utvecklas katapult- och raketstolar med ben och armfixering vid utskjutningen som tillfälligt "låser" armar och ben vid stolen. Moderna stolar är gjorda så att man till och med kan skjuta ut sig även vid stillastående på banan eller vid låg höjd (s.k. 0/0 prestanda) och vid hastigheter upp mot 1100 km/h.

Min far fick reda på olyckan och vad som hänt genom att flygvapnet kontaktade far och erbjöd en större summa pengar för förstörd skog. Det var dock inte frågan om någon skogsbrand, även om delar av planet fattat eld vid nedslaget. När sedan sommarlovet kom och vi flyttade ut till Kanadaså var jag inte sen att springa upp och leta reda på nedslagsplatsen för att titta och se vad som eventuellt fanns kvar. Jag minns att det var relativt renplockat av haveriutredarna men det fanns en hel del små bitar av aluminium med sin karakteristiska gula anodisering (korrosionskydd) på insidan respektive nithål. Dessutom fanns det en del bitar av främre skottsäkra delen av huven, 7-8 cm tjockt plexiglas. Jag minns också väldigt tydligt att en del av en kanon fanns kvar, ett revolvermagasin och en del av pipan. Varför de inte tagit hand om detta vet jag inte men jag minns att den var väldigt tung så den släpades bara halvvägs ner till ladan. 

(Rote=2 plan)

 

---------------------------------------------------------------------------------------

Hunter inköptes från det engelska företaget Hawker Ltd i väntan på att SAAB J35 Draken skulle börja produceras. Den avlöste således både J28 och J29 

     

Lite tekniska data om  Hawker Hunter F.4 MK50. som fick beteckningen J34 i flygvapnet. 

Tillverkare: Hawker Ltd England.

Motor: Rolls Roys Avon RM 5B med en dragkraft på c:a 3500 kp

Spännvidd: 10,26 meter

Längd: 13,99 meter

Höjd: 4,00 meter

Pilformad vinge: 42 grader

Bränsle: 1785 liter

Fälltankar: 2 x 455 liter

Max fart: 1150 km/h u FT vid planflykt. Vid dykning kunde man komma upp i överljudsfart > 1240 km/h. Det var först J35 som kunde uppnå överljudsfart vid planflykt.

Max höjd: 15600 meter

Stigtid (10 km): c:a 6 minuter

Max startvikt: 7460 kg u FT

Max startvikt: 8320 kg m FT

Bestyckning:   4 stycken 30mm:s automatkanoner

                      2 stycken jaktrobotar RB 24 Sidewinder

Sikte: Gyrosikte Mk 5

(FT= fälltankar)

Sverige var det första land som köpte Hunter från England. Det skedde i juni 1954 och ordern var på 120 plan. Modellen kallades då F.4. Till en början fick Sverige låna en Hunter av RAF. Den svenska versionen hade en färgsättning som var lite ovanlig, ovansidan var mörkgrön och undersidan blågrå. Det första planet levererades 27 augusti 1955 till F18 i Tullinge där de ersatte J28 och senare till F8 i Barkarby där de ersatte J29A. Man gjorde också försök med att konstruera och montera ebk på J34 Hunter. Denna slukade dock en hel del bränsle och gav inte så stor effektökning så man slopade den tanken. Planet avvecklades under 1966 och sista flygningen skedde på F9 i februari 1967. Då hade det successivt ersatts av SAAB J35 Draken som börjat tillverkas under 1959.

Det finns ett stort antal mycket läsvärda sidor på internet om flygvapnet, flyghistoria och givetvis om J34 Hunter. Jag kan rekommendera Stig Hertzes notiser på: www.J34.se och www.wingweb.co.uk

Förutom att planet får anses vara väldigt vackert så var det omvittnat lättfluget, ett s.k. piloternas plan. 

Ett stort tack till min granne, Gunner Lindqvist som varit mig behjälplig med historiska detaljer och en del data.

Tillbaka till startsidan!